Ego?

 

Fri som en fågel.

Känslan av att få landa där jag helst vill är den jag är som mest, utan att få göra det försvinner jag. En fågel som inte kan flyga, med längtan efter att få göra det. Det värsta jag kan tänka mej.. Jag är fri som en fågel att göra vad jag vill. längtan ut över ängar och hemifrån kommer alltid vara en del av mig, likväl som ett tryggt bo att återvända till är viktigt också.

Att fånga mej är inte lätt, jag vill få komma frimant och inte tvingat. Att hålla i mej gör mej bara ledsen och orolig, dess mer vill jag gå min egen väg. Kärleksfulla händer vill jag ha omkring mig inga hårda tag som vrånghåller mig.Jag har sådant stort frihetsbehov och sådant stort behov av att den jag älskar förstår mig och därmed låter mig få komma själv, samtidigt som personen finns där, när jag behöver. Jag kan vara en omöjlig individ att ha och göra med kanske, eller ? Min vilja att göra många saker blir till en ambivalens i mitt inre där jag antingen får försumma vad jag själv vill eller min partner som kanske vill något annat. ska jag lyssna på mina egna behov eller andras önskningar? Frågan är inte svår att svara på. Jag vill ju så mycket, vill se allt och sällan sitta stilla på samma ställe allt för länge. Jag är en individ som behöver rörelse och omväxling och jag är snabb i mina egna växlingar. Det är en viktig del i mig, att få vara flexibel och att genomgå förändringar. Jag vill ha växlingar men ändå känna mig trygg. Som ett vilddjur.. instinktiv..Att känna tvång eller att känna att jag sviker för att jag gör mina egna val här i livet, är något som är jobbigt för mig. Jag tycker om någon, fånga mig inte då, låt mig få komma frivilligt annars flyr jag . Låt mig få komma nära, sedan backa en bit för att nästa gång komma ännu lite närmre.. Jag är avvaktande, jag vill lära känna och veta vart jag en person innan jag presenterar den för dom som jag redan vet vart jag har. Det är jag.. Helt enkelt.