Morgonpigg -Nej Inte jag!

 

 

Vaknade av väckarklockorna... Mörkt ute, som om det vore mitt i natten. Tänker på de som är morgonpigga och som älskar frukosten. Jag är inte varken morgonpigg eller den som ser fram emot att äta frukost. Frukosten är bara något nödvändigt som inte alls smakar speciellt gott för mina smaklökar. Tuggan växer i munnen om jag börjar äta för tidigt. Flytande frukost som jag kan dricka och svälja (utan klumpar, som Yougert har) det går ner. Jag har varit sådan här sedan jag var en liten flicka. Aldrig gjorde frukosten mig något annat än illamående. Många mornar var det det en kopp nyponsoppa och inget annat som var det jag åt av frukosten. Den fungerade något så när. Nyponsoppan fick bli det jag växte upp på till frukost helt enkelt. Men hur bra var den? Söt och näringsfattig förutom på just c-vitamin.. Kanske inte konstigt att jag hade svårt att koncentrera mej på skolarbetet. Var ju ledsen över att min pappa hade dött och att vi hade lämnat stan där jag hade mina vänner som jag skulle gå i skolan med. Allt var nytt, ONT I MAGEN. Det var symtomet som bestod hos den lilla N som sörjde sina vänner och sin far. Året var 1977. Min mage har samma bekymmer än idag ofta ont i den och värre blir det av frukost.

En smooties till amanda om mornarna tror jag åtminstone innehåller mer vitaminer och fibrer. Mer näring en nyponsoppan.. Dessutom äter dom skollunch redan vid 11. Hon är nämnligen lite likadan vad det gäller att äta frukost..