onsdag 20 juni 2007

min hjärna.. sa till mej så här alldelens nyss..

En himmel så djup och vackert blå här sitter jag under eller säger man i J denna himlakropp å i min ”himlakropp” ironiserar jag och ska försöka sammanfatta mina allsköns upplevelser.


Inifrån och ut och utifrån å in. Jag känner mej så liten å så stor på samma gång!


Så liten i universum å  i en så himla stor kropp som min egen.. Hur hänger det ihop?


Är man en dåre eller bara en filosoferande?


Ibland vill jag vara liten igen och krypa upp intill min varma mjuka mamma och få sova i hennes säng med min snutte kudde och värma mej, få känna mej liten och beskyddad och strax därpå somna tryggt.


Jag vill inte alltid vara stor å ta ansvar, handla, diska, städa betala räkningar, arbeta alltjämt bete sej korrekt å alltid fatta rätt beslut, skydda mej själv och de mina, och ge mej själv  all trygghet jag så väl behöver.  JAG VILL INTE! Inuti min kropp, (min stora kropp som min elaka sida kallar den)  där bor en liten upprorisk tjej trasa med mörkt långt hår å 2 långa tjocka flätor. Hon är rätt så blyg å känslig men också rätt arg också.. Hon känner sej nog inte så trygg utan behöver lugn och ro och massor av kärlek, det som Jag kallar trygghet…Vem är jag då?


Jag är den lilla tjejen i den stora kroppen, i en ännu större himla kropp som inte har en blekaste aning om hur man gör allt helt perfekt å heller inte alltid ens vill göra allt perfekt.


En egensinnig bestämd å känslig tjej med skinn på näsan, hett temperament å med en humor som bara en likasinnad kan förstå.. Jag är Allt.. en salig blandning av allting.. En drama drottning med beslutsångest.


En liten tjej och en tuff brud som kan själv - och vill inte däremellan, jag är så här alltjämt.


Jag undrar om folk funderar så här över sej själv eller om dom bara går oberörda genom livet med vetskapen om allt å aldrig en fundering på vem de egentligen är..


Det är svårt att beskriva sina sidor insida som utsida.. jag undrar då mycket. Jag undrar vad jag vill ha i mitt liv å direkt så kommer familj och trygghet in i min hjärna. Är det vad som är viktigast för mej? Borde det inte vara som de psykiskt kunnande säger, mental trygghet inga behov av någon annan eller något annat.. HUR fan då? Hur går de till jag filar å filar på det..  Å med det gott folk tar jag min himlakropp med mej å går till sängs. Gonatt kram från filosofan..

Kanske följer en fortsättning. Over and out. nigtinight..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar